Jag har sovit idag. Eftersom jag gick upp halv sex i morse efter att ha sovit i 40 minuter pga tjafs bland mina medboende så var jag ganska trött efter en såpass oansträngande skoldag som jag haft. Sov mellan två och sex kanske, så nu har jag vaknat till igen. Funderar på att promenera en sväng ute i kylan. Smaka på det nya.

Imorgon är det onsdag, jag går i skolan till lite över fyra och sen så kommer Nalle hit. Helvete vad jag saknar honom ibland. Jag brukar avsky att han är här, det var en annan sak när jag bodde i Haverdal där hela upplägget var mer intimt eftersom vi bodde i en sommarstuga utan isolering, och vi hade inte råd med någon värme direkt. Därför gick jag alltid runt i mitt duntäcke och såg till att alltid kura ihop mig till det yttersta. Bodde i ett rum på 2 x 4 meter, som senare visade sig vara 2 x 3.4 meter när de sålde stugan för 2.5 miljoner. Hursomhelst blir det mer krystat när han hälsar på här nuförtiden, eftersom båda måste planera in det en eller två veckor innan, och det är för lyhört här. Väggarna är som papp, man hör allt. Så jag vågar knappt prata med honom.

Det var inte "bättre förr", det var bara simplare. Mindre fördelaktigt, mer avlägset, mer sorgset och aningen mer passionerat. Det fanns mer tid till det då, mindre alternativ. Om någon hälsade på där kunde det inte vara för en kopp kaffe, utan det var en hajk med 40 min buss som aldrig dök upp när det var helg eller snö, så ibland umgicks man med folk över en hel helg, för att det inte fanns så mycket alternativ helt enkelt. Så lite hängivenhet har försvunnit, vuxit ur.

Men det kommer tillbaka när man träffar rätt person. Det finns ju faktiskt inte speciellt många som kan göra en tillfreds med livspositionen.

Ointressant dag har jag haft. Moshpitat bort halvinkompetenta pianister idag. Gick på andra våningen i Mediteket och hör ett jävla plinkande på det ostämda pianot och tänker "är det inte Nordh så är det någon ifrån barn & fritid", så kikade jag ut ifrån den s.k balkongen och det var klart som fan att det var Nordh och Jocke. "Klart som fan att det var du" sa jag, sen gick jag och Helenah ner och moshpitade bort dem. "Man kan inte moshpita på en pianokonsert!" Watch me.

Ja. Det är väl det mest spännande som hänt. Klassfoto har jag tagit idag också, det är tortyr. Hur man än gör så blir det så fel som det kan bli. Murphys lag på bild, det är skolfoto. Hemska tingest! Jag hyser agg.